SLUTSTATION RÄTTSPSYK

– om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott

(2011)

”...jag trodde att jag skulle bli psykotisk av den intensiva panik jag kände. Jag kunde inte andas och hjälmen tryckte mot huvudet. Jag hade alltid tvångshandskar samtidigt som jag var isolerad, så jag kunde inte göra någonting alls. Det kändes som jag blev utsatt för tortyr.” /Linda

 

De är unga kvinnor som utvecklat ett allvarligt självskadebeteende. De har inte blivit dömda för något brott och de utgör inte något hot eller någon fara för andra. Men i stället för adekvat vård spärras de in på rättspsykiatriska högsäkerhetskliniker, tillsammans med mördare och våldtäktsmän och utsätts frekvent för tvångsåtgärder som isolering, tvångshandskar, hjälm och bältesläggning, ingripanden som långt ifrån alltid har lagen på sin sida. Varken de själva eller deras anhöriga kan påverka situationen - de är rättslösa.

Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson har under flera år engagerat sig i dessa fall och gjort ett stort antal intervjuer med kvinnor som vårdas inom rättspsykiatrin. De har också haft upprepade möten och samtal med ansvariga vårdgivare och myndigheter. "Slutstation rättspsyk" är en skakande rapport från ett Sverige vi inte längre trodde fanns.

 

Recensioner

"Slutstation rättspsyk är ett ovanligt sakligt debattinlägg om vad som kan hända när den vanliga psykiatrin misslyckas med sitt uppdrag och Socialstyrelsens tillsyn brister. Myndigheten bör nu göra allt för att stoppa att fler självskadande tjejer hamnar på rättspsyk." /Clara Fahlman Bergström för VLT

 

"Det är en imponerande efterforskning och juridisk dokumentation av brister och övergrepp inom den slutna vården av dessa unga, svårt ångestladdade självskadande kvinnor. Lovord till författarna för dessa avslöjanden i vårt välfärdssamhälle. Läs boken!" /Margareta Fridstjerna för Bibliotekstjänst

 

"Berättelserna om flickorna och kvinnorna gör mig förtvivlad - och rasande över hur samhället svikit. Resurserna har satsats på de våldsamma männen, de som skadar andra. Det är helt förståeligt att vi vill skydda oss mot irrationellt våld. Lika självklart borde det vara att samhället ställer upp med skydd för kvinnor som vänder våldet mot sig själva. De grymma berättelserna i Slutstation rättspsyk kryper nära. Var och en av dessa flickor eller kvinnor kunde vara en dotter eller syster. [...] Åkerman och Eriksson visar i sin research på Socialstyrelsens dubbla roll, myndigheten som både ska vara rådgivare och domare. Rollen som allmänhetens och individernas tillsynsman har fått stå tillbaka. Det finns inget absolut egenvärde i att straffa vårdpersonal. Problemet är att uteblivna sanktioner legitimerar vanvård. Det är ett svek mot de drabbade." /Maria Elisson för Nerikes Allehanda

 

"Unga, ofta suicidala, kvinnor med självskadebeteende är utan tvivel en extremt utsatt grupp. Och då syftar jag inte på de uppenbara riskfaktorerna och problemen med svåra depressioner, ätstörningar och missbruk. I Slutstation rättspsyk visar Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson på de stora brister i det svenska vårdsystemet som gör att dessa unga kvinnor straffas för sina problem likt olydiga hundar eller trotsiga småbarn. [...] På rättspsyk bekantas de dessutom med osannolikt långa isoleringar och bältesläggningar och utsätts för skyddshandskar (stora läderpaddlar som spänns fast kring handlederna) och hockeyhjälmar med visir, som strider mot svensk lag och enligt vissa är att likställa med tortyr enligt FN:s definition." /Karin Andersson för Upsala Nya Tidning

 

"I den svenska sjukvården låser man in unga kvinnor med allvarliga livshotande sjukdomar tillsammans med mördare, våldtäktsmän och andra våldsmän med allvarliga psykiska störningar. Rent instinktivt känner säkert de allra flesta av oss att det knappast kan vara en helt bra lösning. Efter att ha läst Sofia Åkermans och Thérèse Erikssons bok får man klart för sig att detta är fel och förödande på fler nivåer än det uppenbara. [...]

HSAN inrättades 1980 efter att man konstaterat att hälso- och sjukvården behöver granskas också av en oberoende myndighet, där såväl allmänhet, den juridiska och den medicinska yrkeskunskapen finns representerad, för att regleringen ska prövas på ett korrekt sätt och för att förtroendet för tillsynen ska upprätthållas.

Genom att överföra hela tillsynsverksamheten till Socialstyrelsen och avskaffa disciplinansvaret har man gått trettio år tillbaka i tiden och låter numera hälso- och sjukvårdens professioner granska sig själva. I Slutstation rättspsyk visas vilka förödande konsekvenser det beslutet får." /Lotta Wendel för Helsingborgs Dagblad

 

"Genom starka vittnesmål från patienter och gedigen research blottar de en verklighet man inte tror är sann." /Cecilia Köljing för Borås Tidning

 

"Boken Slutstation rättspsyk har funnits ute i över två månader nu. Ändå har den inte väckt särskilt mycket uppmärksamhet. Några nyhetsartiklar, radiointervjuer och en enstaka recension är allt. Efter att ha läst den känner jag mig maskäten. Författarnas envetna kamp för att få Socialstyrelsen eller Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) att agera leder dem in i en byråkratisk labyrint där ingen vill lyssna eller ta ansvar. Så bakvänt fungerar det – om illgärningen är för stor, sveket för allvarligt, maktmissbruket för uppenbart blir det svårare att få gehör offentligt. Du blir inte trodd. Ett tättslutande lock läggs över debatten." /Clara Törnvall för Aftonbladet Kultur

 

"För mig var det en chock att få reda på att suicidala unga kvinnor och tjejer med svårt självskadebeteende och ibland även anorexia skickas till rättspsykiatriska kliniker runt om i landet när allmänpsykiatrin inte klarar av att ta hand om dem, vårda dem och garantera deras säkerhet. [...] Det här är den viktigaste boken från 2011!" /Camilla Hällbom för dagensbok.com